Artikel i tidningen Kombi om mig som äventyrsfotograf.
Reportage och text av Emma Young på Layoutverkstan.
Fokus på äventyr
Det var en ren slump att Jesper Anhede från Hjo blev fotograf. I dag har han jobbat i över 80 länder och han tackar nästan aldrig nej till ett nytt äventyr. Även om han skulle råka tappa badbrallorna.
KLICK, KLICK, KLICK, klart!? Nej, oftast inte riktigt så enkelt.
”Söderhavet 19 maj 2014. Det är mer än 50 mil till närmaste land åt alla håll. Havet är 6 000 meter djupt och har en djupblå färg som jag aldrig sett förut. Jag är naken och släpas efter en segelbåt med en tamp runt bröstet. Med ena handen håller jag en flera kilo tung undervattenskamera. Med andra handen försöker jag hålla undan min livlina så den inte hamnar i bild. Framför mig har jag en 1,5 meter lång guldmakrill som slår till både mig och kameran gång på gång.”
Så inledde Jesper Anhede, fotograf och äventyrare, sitt sommarprat i Sveriges Radio P4 Skaraborg i somras och det är en del av historien om hur bilden han är mest stolt över blev till. Innan han hoppade i vattnet hade han planerat i detalj hur den skulle tas. En så kallad split-surface där halva bilden är ovanför vattenytan och halva bilden under. Han visste att det skulle bli extremt svårt.
– Många tekniska saker måste klaffa, som att ha skärpa på både fisken och segelbåten. Därtill vågor och kallsupar. Att badbyxorna skulle åka av fanns inte med i beräkningen men att försöka rädda dem i farten var inte ett alternativ.
Jesper hann ta cirka 600 bilder under de 45 minuter som den intensiva turen varade. Av dem var det en som funkade och han kunde pusta ut.
– Ofta framstår de jag porträtterar som hjältar, till exempel surfare eller bergsklättrare, men i själva verket är det jag som fotograf som gör det svåra jobbet.
När Kombi pratar med Jesper är han hemma i Hjo, hans återhämtningsplats.
– Jag är en högkänslig person och behöver mycket tid för reflektion. Det är också ett personlighetsdrag som gör mig till en duktig fotograf. Jag ser detaljer som andra inte ser och reagerar snabbare på sådant som kommer att hända. Det var inte självklart att Jesper skulle bli fotograf. Han hade sin egen reklambyrå då han 2004 vann en systemkamera. Han tog lite bilder då han var på en surfresa och en vän skickade in en av bilderna till en internationell fototävling för surfbilder.
– Jag vann tävlingen och där väcktes en idé. Tänk om man kunde få betalt för att göra äventyr.
För att öka sina chanser på marknaden lärde sig Jesper att både fotografera och filma, från land, luften och under vatten. Det var ett vinnande koncept och i dag har han besökt och arbetat i över 80 länder. Och vunnit en hel drös internationella priser, bland annat för fiskbilden. Med intressen som natur, djur, surfing, klättring, vandring och dykning kan man tänka sig att Jesper lever sitt drömliv.
– Jag vet inte riktigt vad ett drömliv är men jag är glad och lycklig över hur mitt liv ser ut.
Efter alla år av utlandsäventyr vill han nu ha fler jobb på hemmaplan.
– Det är intressant hur ens mål förändras. Först ville jag bara lära mig fotografera, sedan kunna leva på det och få äventyr på köpet. Nu vill jag göra mer nytta för världen samtidigt som jag får betalt så att jag klarar mig.
Det är han på gång med genom att jobba mer för hjälporganisationer som Rädda Barnen och Världens Barn.
– Det är jobbigt på ett annat sätt, att behöva se så många utsatta människor, men det är så mycket mer givande. Det är fint att se vilken skillnad hjälporganisationer gör på plats.
Av alla ställen Jesper varit på så är Montana i USA hans favoritplats (efter Hjo). Där har han fått förverkliga sin barndomsdröm: att vara cowboy. Det började med att en kompis ville ha med honom på en resa till en ranch dit man kunde komma och bo och hjälpa till.
– Bryan, som driver ranchen, kollade upp oss gäster och såg att jag var fotograf och ville anlita mig för att ta bilder.
Jesper som var trött på beställningsfoton gjorde en deal: att komma dit som gäst och fotografera det han själv tyckte var intressant för att se efteråt om Bryan ville köpa några bilder. Det visade sig vara lyckat. I stället för den tänkta veckan blev Jesper kvar en månad.
– Bryan är i dag en av mina närmaste vänner och jag har varit där flera gånger.
Jesper hade aldrig ridit tidigare men kan nu kalla sig självlärd ryttare.
– Rida föll sig naturligt, det är samma rörelsemönster som när man surfar.
Och när Jesper berättar om sitt finaste minne låter han som en fullfjädrad cowboy.
– En dag när jag red i bergen i Montana kom ett plötsligt väderomslag. Det gick från 30 grader varmt till storm, snö, hagel och åska. Jag fick kliva av hästen och hålla den om halsen, dels för att lugna den, dels för att värma mig. Jag hade bara en kortärmad skjorta på mig.
Är det något som skrämmer Jesper, kan man undra. Han erkänner att det finns tillfällen som kanske varit lite väl spännande. Nära vulkanutbrott, arga hajar och bränd av maneter eller när han stod öga mot öga med en björn.
– Jag var ouppmärksam i skogen, tittade ner på mina bilder i kameran utan tanke på vindriktning och det faktum att jag gick i ett björnrikt område. Jag vet att man ska gå med vinden och gärna låta lite så att man inte överraskar en björn. Nu kände jag en lukt, tittade upp och såg en björn fem meter framför mig. Vi blev lika överraskade båda två, men som tur var beslutade sig björnen för att gå därifrån. Vid sådana tillfällen önskar jag att jag tänkt efter före.
Äventyraren Jesper kommer fortsätta så länge han orkar, men hans backupplan är inte något stillsamt kontorsjobb:
– Jag kan tänka mig att bli helikopterpilot.
Leave A Comment